Arkiv till Dag(lig) blogg - november 2013

Sverige undvek precis (en lätt) recession enligt dagens siffror från SCB. Ekonomin krympte ju under det andra kvartalet. Hade detta upprepats? Nu visade det sig att BNP det tredje kvartalet var 0,1% högre än det andra kvartalet och 0,3% högre än samma period ifjol. Egentligen var den underliggande farten förra kvartalet klart bättre än totalsiffran då det klena utfallet förklaras helt av lagerneddragning. Den slutliga inhemska efterfrågan utvecklades rätt hyfsat med högre privat och offentliga konsumtion samt välbehövligt ökade investeringar i bostäder. Minskade lager då ger förutsättningar för bättre fart framöver. Samma budskap kommer fram för allt från Konjunkturinstitutets månatliga barometer. De skrev 22/11 att ”Indikatorn har därmed ökat med drygt 12 enheter de senaste sex månaderna… Med ett undantag (bygg- och anläggningsverksamhet) ligger alla konfidensindikatorerna över sina historiska genomsnitt”.

Premiärminister Abe och centralbankschef Kuroda sjösatte Japans aggressiva stimulanspolitik för ungefär ett år sedan. Utslagen på de finansiella marknaderna har varit enorma. Yenen har till idag försvagats med storleksordningen 30% gentemot dollarn och ännu mer mot euron och kronan, obligationsräntorna har fallit från redan tidigare världsrekordlåga nivåer, vilket idag ger tydligt negativa realräntor, och börskurserna är inte så långt från en fördubbling. Bank of Japans omfattande obligationsköp/likviditetsinjektioner har kraftigt vidgat den monetära basen, men de bredare penningmåtten växer alltjämt endast långsamt. BNP-tillväxten har varit stark i år, men förutses dämpas nästa med beslutade skattehöjningar för att minska budgetunderskottet och till slut ta itu med den offentliga skulden (brutto i relativa tal klart större än Greklands). Inflationen har stigit till 1,0%. Vilken rivstart! För att nå uthållig tillväxt och inflation återstår svåra strukturreformer. Innan de är på plats lär inte beslutsfattarna vilja ha en starkare valuta.

Bhutan introducerade Gross National Happiness (GNH) som ett bättre alternativ till nationalekonomins BNP. GNH är intressant och tangerar begreppen ”uthållig tillväxt” med explicit beaktande av exempelvis naturen och ”Socially Responsible Investment (SRI)”. Den viktigaste generella kritiken av GNH är oklar definition. Det går även att resa stora frågetecken till just Bhutans agerande (lyckan tycks exempelvis inte ha gällt den femtedel av befolkningen som för att bevara den buddistiska kulturen tvingades lämna landet för 20 år sedan). Därför finns flera konkurrerande mått. De Nordiska länderna brukar hamna i toppen av lyckorankningar. Enligt en intervju i år i NYT med landets nye premiärminister har också Bhutan tonat ner användningen av GNH. BNPs betydelse sammanhänger inte minst med att förändringen – tillväxten – är direkt förknippad med vad som sker på arbetsmarknaden. Både regeringen och oppositionen lyfter ju fram ”jobben” som den viktigaste frågan inför det svenska valet i september nästa år.

Olja och gas är viktiga för vårt västra grannland. Sektorn utgör en fjärdedel av Norges BNP, tar nästan en tredjedel av investeringarna och står för mer än hälften av exporten (se DNB Markets 25/11 som diskuterar en ny vetenskaplig studie). När oljepriset sköt i höjden för knappt femton år sedan gjorde Norge enorma terms-of-trade vinster. Förenklat uttryckt exporterar landet dyr olja och importerar billiga konsumtionsvaror från Kina. De löpande affärerna med omvärlden – bytesbalansen – förvandlades från underskott 1998 till jättelika överskott. Andra sektorer påverkas lite olika av oljan. Vissa gynnas tydligt som byggande och företagstjänster. Problemet med s k ”Dutch disease”, att den starka energisektorn skulle göra valutan så dyr att andra industrisektorer slås ut av den internationella konkurrensen, är enligt studien inte korrekt för Norge, men väl att landet har en ekonomi med två sektorer som växer olika snabbt.

En centralbank ska inte vara omtyckt. Uppgiften är ju att ta bort bålskålen precis som festen börjar bli rolig. Riksbanken fick under söndagen mycket hård kritik. Inflationen är långt under målet och arbetslösheten minskar bara långsamt. P Wolodarski levererade i DN en riktig bredsida att Riksbankens tjänstemän går utanför sitt mandat och in på de folkvaldas. Den kände amerikanske ekonomen P Krugman gick på sin blogg likaledes hårt fram mot Riksbankens konservatism. På den andra sidan fick vice Riksbankschef C Skingsley förklara och försvara den förda penningpolitiken i TV-programmet Agenda. Hon sköt in sig på hushållens skuldsättning och bankernas medföljande höga finansiering utomlands. När dagens svenska nivåer nåtts på andra håll har det typiskt slutat illa. Underförstått menade hon också att just politikerna borde agera med finanspolitiken. Den närmaste tiden blir avgörande med viktig statistik (BNP och KPI). Säkerligen våndas Riksbanken inför räntebeslutet i mitten av december.

EU-ländernas sociala skyddsnät kostar i genomsnitt nästan 30% av BNP (pensioner, ersättning vid sjukdom och arbetslöshet mm enligt Eurostat avseende 2011). Danmark och Frankrike ligger högst medan Sverige hamnar helt nära genomsnittet. Lägst kostnad eller sämst skyddsnät gäller för de tre Baltiska staterna och övriga nya marknadsekonomier från det forna Östeuropa. Dessa länder löser ju också sina problem till rätt stor del genom att delar av befolkningen får söka lyckan i andra länder. Sverige ligger helt nära EU-genomsnittet även när det gäller profilen för skyddsnätets olika delar. Här finns några udda extremer. De italienska pensionärerna tar en enormt stor andel och de iriska en orimligt liten andel om 61,3 respektive 23,4% av skyddsnätets totalkostnad. I Sverige är andelen 42,8%. Den italienska profilen är ofördelaktig givet landets problem (se gårdagens blogg) eftersom reglerna svårligen kan göras om för befintliga pensionärer då flertalet inte kan förändra sitt agerande och sin inkomstsituation.

Den tyska ekonomins utveckling under eurotiden har varit mer malande och idoghet än bravur. Men de andra medlemsländerna har gått så mycket sämre, speciellt krisländerna Portugal, Irland, Grekland och Spanien. Men inte heller de två andra stora ekonomierna Frankrike och Italien har mycket att skryta med. En grov karakteristik säger att Tyskland växer, Frankrike står stilla och Italien krymper (OECDs statistik och prognoser 2008-2015). Ett exempel är dagsfärska nya PMI-enkäter, vilka signalerar hyfsad fart i den tyska ekonomin men som bäst stillastående Frankrike. Därtill är Tysklands arbetslöshet lägre än hälften av de två andras, de tyska offentliga finansernas budget och skuldsituation väsentligt fördelaktigare och bytesbalansen i tydligt överskott. Skillnaderna är så stora att det blir svårt att verka med samma valuta. Medicineringen är självklar. Frankrike och Italien måste genomföra radikala reformer som förbättrar konkurrenskraften. Tyskland skulle på olika sätt kunna öka den inhemska efterfrågan.

Åren 2008-2015 kan enligt OECDs statistik och prognos från igår över ländernas tillväxt summeras på följande vis:

1) Industriländerna blir under de åtta åren 10% större. Säkerligen den svagaste perioden på mycket länge!

2) Alla medlemsländer utanför Europa växer snabbare än genomsnittet, exklusive Japan. Det förhållandet lär bestå länge än. Europas betydelse i världen fortsätter att minska!

3) Polen är i särklass den klarast lysande stjärnan i Europa. Positivt att den största nya marknadsekonomin från forna Östeuropa lyckas!

4) Norge och Sverige växer snäppet bättre än genomsnittet, men grannländerna Danmark och Finland kommer ännu 2015 att ha lite kvar innan de är tillbaka till nivån år 2007!

5) Euroområdets krisländer med Grekland i botten ligger illa till, men Italien utvecklas sämre än Irland, Portugal och Spanien! Kan Italien över huvud taget reformeras?

OECD spår i dagens prognos att den internationella konjunkturen blir bättre 2014 – 2015. Det gäller nästan alla medlemsländer. Till och med Grekland ses växa mot slutet av prognosperioden. Tillväxten förblir dock svag. Därför krymper ”output gaps” endast långsamt, vilket är den tyngsta anledningen till över allt fortsatt låg inflation. Sverige når enligt OECD inte ens om två år Riksbankens inflationsmål. Det sorgliga gäller arbetslösheten och de offentliga finanserna. Tillväxten är helt enkelt alltför skral för att annat än marginellt förändra de skyhöga arbetslöshetstalen bland exempelvis Euroområdets krisländer. Plus de offentliga finanserna fortsätter gå back så bruttoskulderna når mycket höga nivåer - över 100% av BNP för vart tredje medlemsland inklusive USA och Storbritannien liksom för hela Euroområdet. Fem år efter att den globala finanskrisen slog till verkar det likafullt återstå dubbelt så många år för att helt reparera skadorna!

Riksbankens räntepolitik får stundom hård kritik. Inflationsmålet är avlägset. Visst, styrräntan är mycket låg i ett historiskt perspektiv, men ändå klart högre än bland de länder – undantag Norge - vi brukar jämföra oss med. Kanske ECBs senaste sänkning, Finansinspektionens förslag om bankernas riskvikter som höjer bostadslåneräntorna och den haltande svenska konjunkturen kan få Ingves & Co att tänka om. 29 november blir viktigt. Då publicerar SCB tredje kvartalets BNP, som efter industrins stora lagerneddragning lär ha varit överraskande svagt. Ger Riksbanken en tidig julklapp 17 december? Kritiken av ECB borde vara ännu tuffare. Euroområdets kombination av inflation och arbetslöshet 0,7 respektive 12,2% är ju tydligt värre än Sveriges -0.1 och 7,3% eller USAs 1,2 och 7,3%. ECBs beslutssituation är dock mer komplicerad än Riksbankens. Valutaområdets största medlemsland Tyskland, vars konjunktur i alla fall är hyfsad med kombinationen 1,2 och 5,3%, spjärnar emot en expansivare penningpolitik.

Nepal och Bhutan har många likheter. De är ju också närapå grannländer. Bara indiska Sikkim ligger emellan. Olikheterna är dock betydande. Nepal domineras kulturellt av hinduismen. Bhutan av buddismen. En ekonomisk skillnad gäller medelinkomsterna. Bhutanesen har ungefär 4,5 gånger högre inkomst än nepalesen (se bloggen 11/11). Varför? En huvudförklaring är olika svår korruption. Korruption försvårar, fördyrar och direkt förhindrar transaktioner. Därmed hämmas den ekonomiska utvecklingen. Rent allmänt är korruptionen svårare i utvecklingsländer än bland mogna industriländer. Minst korruption har Danmark, Finland och Nya Zealand med Sverige på fjärde plats (enligt korruptionsindex 2012 från Transparency International). Nepal ligger på plats 139 där 174 är sämst. Grannländerna Kina återfinns på plats 80 och Indien på plats 94. Bhutan är det först något udda landet på listans övre hälft. Landet delar plats 33 med Portugal, strax efter Spanien men före Polen! Här har Bhutan en klar komparativ fördel gentemot sina grannar och många andra länder.

EU-kommissionen ska granska Tysklands stora överskott i de löpande affärerna med omvärlden (bytesbalansen). Kärnan gäller att tyskarnas återhållsamhet försvårar eller t o m förhindrar att Euroområdet tar sig ur krisen. Kritikerna menar att landet på olika sätt borde stimulera den tyska inhemska efterfrågan. Då skulle krisländernas export kunna lindra den ofrånkomliga tillbakagången av Spaniens bostadsbyggande liksom de andras fallande konsumtion och investeringar. Tongångarna känns igen från förr. Vi som var med minns ordkriget mellan underskottslandet USA och överskottsländerna Japan och Tyskland redan för 30 år sedan. Japan har förändrats. Men Tyskland är sig likt. Det finns dock andra länder med betydligt större överskott i relativa tal (i % av BNP). I Europa gäller det för Nederländerna, Norge, och Schweiz. Dessutom ligger Sverige på samma relativa överskott som vårt södra grannland. Fokus riktas dock på Tyskland då dess ekonomi är så stor att ändrad inriktning där på politiken skulle göra skillnad.

De svenska konsumentpriserna är idag i stort sett desamma som för ett år sedan. Under de senaste 12 månaderna har inflationen pendlat kring nollan. Inflationen är låg på många håll. Inom Euroområdet gäller detta speciellt för krisländerna där Grekland sedan en tid har tydlig medan Portugal, Irland och Spanien är på väg in i deflation. Hela valutaområdets inflation dras upp av - läs och häpna - bland annat Tyskland till 0,7%. Både USA och Japan redovisar en inflation strax ovan 1%. Inflationen är typiskt högre bland emerging markets. Venezuela tillhör de värsta med 54%. Av BRIC-länderna ståtar Indien med den högsta inflationen kring 10% och Kina med den lägsta kring 3%. Brasilien och Ryssland ligger däremellan. Penningpolitiken i industriländerna är inriktad på att få upp och i tillväxtländerna på att få ned inflationen. Riksbanken når enligt sin egen färska prognos inflationsmålet 2% om två år.

Gårdagens blogg diskuterade orsaker till fattigdomen i Nepal och Bhutan. Innan samma tema byggs på, vill jag betona att turisten åker dit för att där finns så mycket spännande, vackert och annorlunda att se och erfara. Ett stort ekonomiskt handicap gäller transportsektorn. Båda länderna är mer lodräta än vågräta, vilket gör det svårt att bygga vägar och flygplatser. Sveriges 9,5 miljoner invånare kan fara på 10-15 gånger större vägnät i jämförelse med de 27 miljonerna nepaleser. Och kvaliteten är verkligen inte densamma! Till den viktiga Kathmandudalen med huvudstaden leder egentligen endast en enda väg, som inte ens är helt asfalterad! Nepal har ett hyfsat flyg, men saknar ju helt sjötransporter och har endast en enda kort järnvägslinje. På många ställen finns bara apostlahästar eller mulor, speciellt i bergen. Nepal måste genomföra formidabla investeringar i infrastrukturen för att få fart på den ekonomiska utvecklingen.

Intrycken är många efter en spännande resa i Nepal och Bhutan. Här är några ekonomiska. Båda länderna är fattiga med Nepal klart sämre än Bhutan. Enligt IMFs beräkningar är svenskens ekonomiska situation hela 30 gånger fördelaktigare än nepalesens och sju gånger bättre än bhutanesens (BNP per capita, köpkraftsparitetsjusterad). Hur är dessa enorma skillnader möjliga? Ett första fundamentalt svar ges av att där är jordbruket för flertalet den viktigaste näringen. Och visst ses någon enstaka traktor, men det helt dominerande redskapet i arbetet på risfälten eller andra grödor är skäran. Då blir produktiviteten och inkomsten därefter! Samtidigt fås en viktig förklaring till Kinas tidigare fantomtillväxt när miljoner kineser lämnade det skärbaserade jordbruket för industriell produktion.

Jag avser att i kommande blogginlägg då och då ta upp andra intryck från Nepal och Bhutan.

Stockholmsbörsen (OMX) har, liksom många av världens börser, haft en stark utveckling i år och stigit med drygt 16%. Men hur står sig egentligen årets böruppgång jämfört med historien? Under de senaste 26 åren (1987-2012), har OMX index stigit 18 av åren och haft negativ kursutveckling under 8 år. Den genomsnittliga kursstegringen, under de år börsen stigit, har varit knappt 28% (medianvärdet drygt 21%), och kursnedgången har i snitt uppgått till minus 18%. Årets utveckling är således, ur ett rent statistiskt perspektiv, helt i linje med utvecklingen de senaste 26 åren.

Betyder detta då att vi inte behöver oroa oss? Nja, under de år då börsen utvecklats negativt, har nedgången i hälften av fallen startat under andra halvåret. De värsta åren ur detta perspektiv var 1987 och 1990 då stockholmsbörsen tappade som mest drygt 40% från högsta noteringen. Detta betyder givetvis inte att historien kommer att upprepas, men det visar att förutsättningarna ibland ändras fort och att det alltid finns risker.

Jamal Abida Norling, förvaltare Taktisk Allokering