Arkiv till Dag(lig) blogg - oktober 2013

De senaste tio åren har ett svenskt aktieindex med återinvesterade utdelningar avkastat 185 % och ett långt svenskt obligationsindex 56 %. I år har vi haft en stark aktieuppgång medan obligationer haft en svag negativ utveckling vilket om det håller i sig till årets slut blir tredje gången sen 1996! Från ett värderingsperspektiv är obligationer dyra och aktier neutralt värderade. Det är den relativa värderingsparametern som styrt investerare, inklusive oss till att sälja obligationer och köpa aktier då makrobilden varit gynnsam. Orosmomenten är inbromsning i den globala tillväxten, bråk kring budget och skuldtak i USA, nedtrappning av Federal Reserves obligationsköp, ökade geopolitiska risker runt Mellanöstern, företagens höga marginaler och en förvärrad Europakris. Den senaste makrostatistiken har kommit in bättre, men det återstår att se om bolagen kan leverera vinster som marknaden gillar..…

Andre Aydin, förvaltare Taktisk Allokering

Under de senaste dagarna har aktiemarknaden mottagit några vinstvarningar från industribolag i Finland och Europa, samt en något svagare delårsrapport än väntat från svenska SKF. Denna nulägesbild står i kontrast till den senaste tidens förhållandevis goda signaler från sk ”ledande indikatorer”, vilka antyder att vi går ljusare konjunkturella tider till mötes. Aktiemarknaden har tagit intryck av dessa ledande indikatorer och utvecklats starkt, både under året som helhet och i skiftet från sensommar till tidig höst. De senaste dagarnas nyheter kommer som ett litet bakslag därvidlag, och nu står vi vid ett mentalt vägskäl. Åt ena hållet, tilltron till att konjunkturen faktiskt BLIR bättre. Åt andra hållet, risken att det går långsammare än vi trott och aktiekurserna sprungit före. Vilket håll ska marknaden välja under hösten? Tilltron eller risken? Vi lutar åt tilltrons väg, men de senaste dagarna har marknaden sneglat åt andra hållet.

Ylwa Häggström, förvaltare DNB Sverigefond

Tre ekonomer delar på 2013 års pris i ekonomiska vetenskaper till Alfred Nobels minne. Den mest namnkunnige för en något bredare publik inklusive för undertecknad är Robert Shiller. Läsningen av hans bok ”Irrational exuberance” var en högljudd väckerklocka. Redan i förordet, som om jag minns korrekt var daterat mars 2000, skriver han ungefär att ”här står vi inför en situation när aktiekurserna kommer att halveras och ingen pratar om det”. Skrivet och hände. I slutet av mars toppade IT-bubblans utropstecken NASDAQ-aktieindex och raset inleddes. Det var över först två och ett halvt år senare efter en kumulativ nedgång med drygt 80%! Det bredare aktieindexet S&P500 halverades under samma tid helt i linje med spådomen. Shiller besitter både djupa teoretiska kunskaper och praktiska insikter. Det senare är inte minst viktigt. Kom ihåg Voltaires observation ”common sense is not so common!”

Krisåren har grävt djupa hål i många Euroländers ekonomier. Grekland har drabbats i särklass värst. Där är idag BNP-nivån nästintill ofattbara en fjärdedel mindre än år 2007 (året före krisen slog till). Det är värre än vad Baltikum råkade ut för. Har något liknande någonsin hänt i fredstid? Italien, Irland, Portugal och Spanien har per i år tappat mellan 6-9% av BNP-nivån före krisen. Det riktigt bekymmersamma gäller hur lång tid det kan ta att komma tillbaka. Antag, att återhämtningen rätt optimistiskt framöver innebär en tillväxt mellan 2-3% per år. Då är de fyra mindre hårt drabbade länderna tillbaka år 2016-2017 där de var tio år tidigare. Och Grekland först i mitten av nästa årtionde! Dessa perspektiv ska ställas mot att den tyska ekonomin redan efter två år tog sig förbi tidigare topp år 2007 och den svenska faktiskt ännu snabbare.

IMF spår i sin oktoberrapport att världsekonomin efter de senaste tre årens besvärliga återhämtning nästa år är tillbaka på samma tillväxttakt som det historiska genomsnittet 3,6% (perioden 1995-2010 d v s inklusive perioden med kredituppblåst fart, kraschen och rekylen). Tillväxtmarknaderna med 5,1% överträffar något medan industriländerna med 2,0% underskrider klart sina historiska värden. Det senare gäller också Sverige med 2,3%, men Euroområdet är den värste eftersläntraren med den blygsamma farten 1,0% nästa år enligt IMFs siare. Industriländernas uteblivna acceleration av tillväxttakten är illavarslande för arbetsmarknaderna. De på många håll usla statsfinanserna lägger en tung restriktion på ökad offentlig sysselsättning och den privata sektorns fart lär till stor del klaras av med bättre produktivitet. Ergo, tillväxtfrämjande reformer efterlyses!

Är Janet Yellen duva eller hök? Det undras på de finansiella marknaderna efter att president Obama har nominerat den amerikanska centralbankens nuvarande vice ordförande att ta steget upp som ordförande och därmed ta över efter Ben Bernanke på posten som kan kallas världens viktigaste jobb för en nationalekonom. Jag tror att Yellen varken är det ena eller det andra. Rätt karakteristik är duvhök i meningen att Yellen besitter stor beslutskraft att ta i när så behövs oavsett om det handlar om att stimulera eller hålla tillbaka konjunkturen. Ett viktigt motiv är hennes optimala kontrollsimuleringar som visar på rätt penningpolitik för att nå Feds mål. De har inte tillfört något kvalitativt nytt, men väl en hel del kvantitativt som hur länge en åtgärd ska vara. Min slutsats blir att idag är Yellen en duva, men när ekonomin stabilt går bättre blir hon förvandlad till en hök.

Mot dollarn är den svenska kronan idag klart och mot euron något dyrare än relevanta genomsnittliga historiska kursnoteringar. Skillnaden mellan idag och genomsnittet försvinner helt enligt OECDs reala handelsvägda kronindex, vilket är konstruerat för att fånga upp förändringar av vår internationella konkurrenskraft. Kronan är således enligt detta mått mätt varken över- eller undervärderad i förhållande till den historiska erfarenheten. Ett par faktorer signalerar dock att kronan idag kan vara klart undervärderad och således ha apprecieringspotential. För de första har Sverige tillsammans med några andra länder såsom Norge, Schweiz och Tyskland kroniskt stort överskott i de löpande affärerna med omvärlden (bytesbalansen). För det andra pekar alla prognoser på att Sverige kommer att tillhöra de länder som utvecklas bäst under kommande år. Det enda säkra är att kronan kommer att pendla fram och tillbaka, men tunga faktorer anger att trenden alltjämt är uppåtriktad!

USAs är mitt uppe i en energirevolution. Produktionen av skiffergas och skifferolja har ökat så snabbt att landet nyligen gick om Ryssland som världens största energiproducent. Internationella Energirådet (IEA) menar att det som under resten av detta årtionde kan ske i USA har förutsättningar att bli en lika viktig händelse på utbudssidan som tidigare Kinas på efterfrågesidan. Den centrala skillnaden är i så fall att medan en ökad efterfrågan leder till stigande priser, framkallar ett ökat utbud fallande priser, ceteris paribus. Få förutser prisras, men likväl en klar chans till stillastående eller lätt fallande priser. En intressant aspekt är att medan oljepriset är globalt bestäms tills vidare gaspriset kontinentalt då gasen inte kan skeppas runt lika lätt som olja. Idag är gaspriset i USA väsentligt lägre än i exempelvis Europa och Japan och ger speciellt den amerikanska kemiindustrin stora konkurrensfördelar.

Euroområdets långa ekonomiska kris sätter sina spår i inflationen. De fem länder som oftast ges epitetet krisland har alla idag helt låg inflation och de som drabbats hårdast har lägst: Italien 0,9%, Spanien 0,5%, Portugal 0,2%, Irland 0% och Grekland direkt deflation med fallande priser om 1,0%. De länder som inte går lika illa har högre inflation - exempelvis Tyskland 1,6%. Möjligen har nu samtliga krisländer slagit i botten och står precis i begrepp att inleda ett mödosamt kravlande i uppförsbacken. Ändå, de ekonomiska utsikterna är sådana att huvudspåret blir ytterligare sänkning av inflationen. Det ger via bättre konkurrenskraft medvind för exporten men via exempelvis hög realränta motvind för den mycket större inhemska efterfrågan (nominella långa statsobligationsräntor ligger för samtliga på minst 4%).

Kvadrera cirkeln är nog svårare, men lätt blir det inte att få fart på Euroområdet!

De amerikanska politikerna har inte lyckats bli överens om en ny budget och om några veckor är det dags för käbbel kring den nödvändiga höjningen av skuldtaket, d v s hur mycket den amerikanska staten får låna. Europeiska bedömare och vad det verkar även flertalet amerikanska lägger skulden på Republikanerna. De försöker stoppa Demokraternas president Obamas sjukvårdsreform. En som inte skräder orden är den kände kolumnisten Martin Wolf (se Financial Times 2/10). Han menar att försöket att stoppa en reform för att ge alla sjukvårdsförsäkring – som tas för givet bland samtliga andra höginkomstländer - är helt vansinnigt. Wolf avslutar med att citera Churchill: ”the US will do the right thing in the end, though not before first exhausting all the alternatives”.

Enkäterna bland industrins och tjänstesektorns inköpschefer (PMI) signalerar en klar acceleration av den svenska tillväxten. Båda har stigit tydligt under det tredje kvartalet. Allra mest för tjänstesektorn (septembervärdet publicerades idag) från ett riktigt bottennapp under det andra kvartalet. Industrisektorns bottennotering inföll redan under fjolårets avslutande kvartal. Enkäternas genomsnittliga kvartalsvärden beskriver mycket bra den kvartalsmässiga BNP-tillväxten. Under perioden tredje kvartalet ifjol till och med andra kvartalet i år låg enkäterna strax under eller någon gång precis över tröskelvärdet 50, som skiljer expansion från kontraktion. Under samma period stod BNP likaledes i stort sett och stampade. Den magra fart som uppnåddes åstadkoms av den offentliga sektorn, som ju inte ingår i PMI. Nu ser det ut som om både privat konsumtion och investeringar är på gång.

Japans premiärminister Abe och vapendragaren centralbankschef Kuroda satsar djärvt på att bryta landets ekonomiska kräftgång. Ett av landets huvudproblem är ett mycket lågt födelsetal parat med oförmåga eller ovilja att tillåta immigration. Resultatet är långsamt krympande befolkning. Därför gäller nu womenomics – att få fler japanskor ut på arbetsmarknaden (Abe i debattartikel i Wall Street Journal 27/9). Begreppet myntades av Goldman Sachs redan för cirka 15 år sedan, men föga har hänt. Kombinationen att det japanska samhället ett antal gånger verkligen i grunden har förändrats och de nuvarande beslutsfattarnas record so far pekar på att nu kan det ske. Målet är att höja kvinnornas arbetskraftsdeltagande från dagens 68% till 73% år 2020. När Tokyo en andra gång står som värd för OS menar Abe att ”Japan’s boardroom will be enhanced by a greatly increased number of female directors”.

De svenska inköpscheferna var i september de näst mest optimistiska enligt dagens publicerade PMI-enkäter av ett 25-tal länder som genomför samma typ av enkät (och innan resultatet från USA pga. tidsskillnaden är känt). Storbritannien toppar. I botten återfinns alltjämt Grekland, som tillsammans med Indien, Korea och Ryssland samt Frankrike signalerar att industrin går tillbaka. Många ligger alldeles nära tröskelvärdet 50 så farten är i flertalet länder klart måttlig. Förhoppningsvis ger PMI den rätta signalen, att aktiviteten inom den svenska industrin nu tar fart. Vidare hoppas att Konjunkturinstitutets (KI) enkät därför har fel då den för mindre än en vecka sedan menade att: konfidensindikatorn för tillverkningsindustrin föll 6,5 enheter i september och ligger återigen påtagligt under det historiska genomsnittet.