Valutor och centralbanker har eldat på
Uppgången under de senaste fyra till sex månaderna har i stor utsträckning drivits av centralbankernas extrema penningpolitiska stimulansprogram och de valutarörelser dessa fört med sig. För svensk del har det fått till följd att den svenska kronan försvagats, främst mot den amerikanska dollarn. Många stora svenska börsbolag drar dock även nytta av den svagare euron, då de har betydande produktionskapacitet i övriga Europa, som nu blir mer konkurrenskraftig.
Under början av 2015 kom ECB med besked om ett väntat, men till tid och omfattning långt större, stimulansprogram i syfte att motverka de deflationistiska tendenserna och hjälpa igång den svaga ekonomiska tillväxten i eurozonen. En (önskvärd) bieffekt är den kraftiga försvagningen av euron. Svenska Riksbanken vill inte vara sämre. Under inledningen av året sänktes reporäntan vid två tillfällen till nuvarande -0,25%. Det är första gången i historien som den svenska centralbanken har negativ styrränta. Även Riksbanken har initierat köp av statsobligationer, och successivt ökat storleken på programmet. Kronan har följdenligt försvagats under våren vilket Riksbanken ser som viktigt för att minska deflationsrisken.
Var finns de gröna skotten?
Marknaden har fortsatt att hysa förhoppningar om att konjunkturen i Europa ska börja visa tecken på en varaktig förbättring. De makroekonomiska signalerna från Europa har emellertid varit lite svajiga, de senaste månaderna något svagare än väntat, samtidigt som både USA och Kina kommit in i underkant på förväntningarna. Från de börsbolag som rapporterat om första kvartalet lyser de gröna skotten från Europa ännu med sin frånvaro.
Förhoppningarna om att Europa ska ta fart har dock inte övergivits ännu, även om den senaste tidens makrosignaler och delårsrapporter bidragit till att öka osäkerheten. Det man väljer att sätta sin tilltro till är att lågräntemiljön nu fått sällskap av extrema stimulansprogram och en kraftigt försvagad Euro och att detta sammantaget till slut kan få hjulen i rullning. Vi ansluter oss nog till den falangen, även om vi tror att tillväxten i en historisk jämförelse kommer te sig rätt blek. Vi står ännu och spanar efter de där första gröna skotten.
Ingen vårrea direkt
Det står klart att värderingen på börsen har sprungit före konjunkturåterhämtningen och att börsen nu i ett historiskt perspektiv är dyrare än den varit på länge. Får vi inte stöd till vinstutvecklingen i form av starkare konjunktur börar luften vara tunn på dessa nivåer. Men… mot det står det faktum att det inte finns så många andra likvida tillgångsslag som erbjuder uppenbart bättre avkastningsmöjligheter. Sett i relation till värderingen, på framför allt räntebärande tillgångar, är börsen inte lika utmanande.
I den positiva vågskålen ser vi valutahjälpen och de enorma penningspolitiska stimulanserna som vi ändå tror kan ge konjunkturen en skjuts i rätt riktning, samtidigt som det kan leda till ytterligare omallokeringar av kapital in i aktiemarknaden (som är mindre högt värderad än räntemarknaden). Mot det står riskerna med de höga värderingarna 'per se' och att konjunkturen trots all hjälp ändå inte tar fart.
Vi har förvånats lite av den stabillitet som uppgången visat så här långt. Vi fortsätter att förvänta oss att det kan komma större svängningar framöver, samtidigt som vi förblir försiktigt optimistiska till den underliggande trenden.